Underbara E

Det är mycket som jag gått miste om sedan jag blev sjuk. Vissa saker har inte varit så jobbiga att missa, andra saker har gjort mer ont. Det som utan tvekan har gjort mest ont av allt, är att jag inte har ork och energi till mitt underbara fadderbarn, min systers pojk, E.

E är väldens underbaraste, charmigaste och sötaste pojk som finns. Han är nu 4 ½ år och jag har varit med i hans liv sedan dag 1. Det är faktiskt sant, jag var den första som såg hans huvud!! Jag fick den stora äran att vara med under hans förlossning. Att jag sedan fick äran att vara hans fadder gjorde inte saken sämre.

E bodde under en period i Göteborg och när han sedan flyttade tillbaka till vår hemort så hade jag alla chanser i världen att skapa en superrelation med honom. Men istället kom väggen.

I måndags så träffade jag E under en kort stund hos mina föräldrar. Veckan som varit har inte varit så bra och M's förkylning har tagit alla mina krafter. Men när E ville leka kurragömma, så kunde jag inte säga nej. Han gömde sig två gånger och jag och mormor (min mamma) "letade"...

När vi hittat honom jag var jag helt slut. Huvudet snurrade och benen var som gelé.

Mitt mål är att jag ska (om hans mamma tillåter så klart) ha E hemma hos mig en eftermiddag i veckan. Bara E, M och jag. Vi ska baka, leka, spela spel och mysa. E är väldigt förtjust i C, så därför vill jag få tiden med honom för mig själv.

Det mest fantastiska med barn är att de ändå tycker om en, fast jag inte orkar leka med honom så mycket. Men snart så ska jag leka och då ska jag ge honom tiden som jag missat!!