Hittade denna bilden och var bara tvungen att skriva om den.
Tyvärr så finns det många där ute som använder ordet "utbränd" när man är trött och lite deppig. Det gör mig så förbannad. De människorna gör att jag, och andra med mig, behöver gå runt och vara rädda över att inte bli tagna på allvar. Jag har sedan jag gick hem hösten 2009 varit rädd för att folk ska tro att jag överdriver.
Jag vet att min famil och mina vänner tror på mig och stöttar mig, men jag är nästan alltid rädd för att berätta om det för nya människor. Inte för att jag skäms, utan för att jag är rädd för att inte blir tagen på allvar.
Tänkte på det jag skrev i förra inlägget, om varför jag hade svårt att visa mig svag. Funderar på om jag inte vill visa hur jag egentligen mår pga av just detta; Min rädsla över att inte bli trodd. Egentligen är det kanske tvärtom jag borde göra. Om jag skulle våga gråta och visa hur jag egenligen mår, då kanske fler skulle ta utbrändhet som något allvarligt.
Jag tror att det värsta som kan hända när man redan är i en oerhört utsatt och nedsatt situation är att inte bli trodd, just därför vågar man sällan att utsätta sej för just detta, besvikelsen över att inte bli trodd kan bli mer än man kan härda ut.
SvaraRadera