Min berg- och dalbana

Tänkte ge en kort förklaring på hur jag hamnade där jag är idag. Kommer garanterat gå in mer detaljerat senare i bloggen, men väljer att ge en snabbversion först.

Aug 2008 fick jag jobb som förskollärare på en privat förskola. Jag hade fortfarande en termin kvar på högskolan innan jag skulle ta min examen och vi sa därför att jag skulle jobba ca 50 %, alltså de dagar jag inte hade förelläsningar i skolan. Jag skulle tillsammans med föreståndaren utveckla förskoleverksamheten som tyvärr låg lite efter. Efter en månad så tog föreståndaren tjänstledigt och jag fick ta över hennes tjänst.
Det var fullt upp från dag ett och i september 2009 så orkade jag inte längre, utan kraschade totalt. Jag var hemma helt i tre månader och bestämde mig för att säga upp mig från mitt jobb.

I oktober 2009 fick jag veta att jag var gravid och lyckan var stor, eftersom vi försökt få barn i ett års tid. Känner i efterhand att jag blev lite lurad på de första månaderna, då min vardag mest handlade om att klara mig igenom dagen.

I jan 2010 började jag mitt nya jobb. Då hade jag varit hemma helt i tre månader och tyckte att jag mådde bra igen. Så jag körde på med full fart på 100 %!!! och kraschade på andra dagen. Gick ner på 75 %, klarade det i två dagar, gick ner på 50 % och det gick ganska bra efter ett par veckor.

Tillslut kände jag att jag var tvungen att vara hemma helt i ett par veckor och bara vila. Skulle träffa min läkare och prata med henne, men hamnade i stället på förlossningen i Borås. Jag var då i v 25 och hade fått täta sammandragningar och det visade sig påverka min livmodertapp.Så jag blev inlagd och fick Bricanyl för att stoppa sammandragningarna och Betapred för att påskynda barnets lugnutveckling, "bara i fall att"...
Låg sammanlagt inne i en vecka och blev sedan heltidssjukskriven för hotande förtidsbörd och med order om vila.

Det var tufft och jag mådde graviditetsmässigt inte så bra, men bortsätt från det så var det, det bästa som kunde hända. Jag "slapp" jobba och jag kunde inte göra något annat än att vila. All fokus blev även på graviditeten, så man "glömde" bort min utmattningsdepression.

M stannade kvar och kom tre dagar tidigt. Att bli mamma var häftigt, men också en stor förändring. Sakta men säkert när hösten kom smygande, så började jag må sämre igen. C har varit en klippa och ställt upp otroligt med M när han kommit hem från jobbet. När det närmade sig julen så kraschade jag igen.

Idag är det Alla hjärtans dag och jag har bestämt mig för att börja blogga om min situation. Jag gör det mycket för att se om detta kan hjälpa mig att skingra mina tankar. Jag ska även på onsdag börja gå i KBT (kognitiv beteende terapi) och tänkte dela mina tankar om det här.