Förväntningar

Alla människor har förväntningar på sig och de flesta kan hantera dem. Jag är inte en av dom.

Om man läser på vårdguiden om utmattningssyndrom så står det så här:

Själva insjuknandet kan ofta uppfattas som dramatiskt. Man kan uppleva att man "går in i väggen".
Vanliga symtom kan vara: 

• påtaglig kroppslig svaghet eller utmattning som inte går att vila upp sig ifrån
• svåra koncentrationsproblem och minnesstörningar
• svårighet att orientera sig, eller utföra vanliga rutinhandlingar
• nedsatt prestationsförmåga och möjlighet att hantera krav
• problem med att tänka klart
• humörsvängningar eller nedstämdhet
• bröstsmärtor
• yrsel
• mag- och tarmproblem
• hjärtklappning
• ljudkänslighet

Det är vanligt att uppleva att den egna prestationen är försämrad och det kan skapa skam- eller skuldkänslor.
Många känner sig känslomässigt utmattade och blir överkänsliga för all typ av stress. Fortsätter stressen är attacker av ångest inte ovanliga och så småningom kan man också utveckla en depression.

Kommer i andra inlägg nämna vilka av dessa jag har känt av och hur jag har reagerat.

Nu vill jag berätta om den fjärde punkten;

nedsatt prestationsförmåga och möjlighet att hantera krav

Ikväll ska vi ha gäster, vilket är något som borde och brukade vara roligt. Jag tycker otroligt mycket om de som kommer (så om ni läser detta, tro inte att jag inte vill träffa er, det är inte det, det handlar om). Men när man ska ha gäster så kommer förväntningarna över mig. Jag har en tendens till att sätta skyhöga krav på mig själv i dessa situationer och tror även att alla andra förväntar sig det av mig.

Så ikväll:

• Ska det vara diskat
• Ska det vara städat
• Ska det var mysigt med mycket levande ljus
• Ska det vara snyggt dukat
• Ska det vara god mat
• Ska det finnas gott att dricka
• Ska det vara en god efterrätt

Detta är ungefär vad man räknar med när man ska åka bort till någon. Problemet är bara att detta är, under vissa dagar, ohanterbart för mig. Istället kommer yrseln och hjärtklappningen. Jag tror inte att de flesta hade reagerat om vi bestämde oss för att köpa en pizza och dricka cola och fanta, men jag skulle antagligen i det läget (om vi inte bestämt menyn i förväg) känna mig lite misslyckad.

Visst är vårt samhälle uppbyggt på så sätt att dessa saker är kvinnans uppgift. Och om det är odiskat och rörigt när man kommer hem till någon, då tänker de flesta (kanske omedvetet) att det är kvinnans ansvar att det är snyggt. Jag förstår att det kommer från tidigare generationer när kvinnorna skötte hushåll och städning och visst har vi kommit långt med att dela på de sysslorna, men på någon nivå är det fortfarande kvinnans ansvar.

C är underbar i att ta på sig detta ansvar när vi ska ha gäster, han säger att jag inte behöver tänka på det, han fixar det! Detta gör att jag hyfsat bra klarar av att ha gäster. Problemet är bara att jag måste lära mig att jag inte mår helt bra och att jag inte kan ha samma förväntningar på mig nu som jag hade tidigare.

Men jag tränar på det.