En ny början??

Mitt sista inlägg jag skrev på denna blogg var i maj 2011. Jag hade då ganska nyss fått veta att vi skulle bli föräldrar igen, jag mådde bättre och jag såg positivt på framtiden.

Där är jag inte idag.

Titeln på bloggen är nästan lite skrattretande. Det är skrämmande? sorgligt? komiskt? hur väl det fortfarande passar in på mitt liv. Mer nu än då skulle jag säga.

Jag bestämde ganska fort, efter att jag varit på Gottfrieskliniken i Mölndal och fått det bekräftat att jag har fibromyalgi och även ME/CFS (kronisk trötthetssyndrom), att jag skulle återuppta denna blogg. Ännu en gång för att beskriva och försöka ge förståelse till andra. Jag har suttit och funderat på vad jag vill skriva om och har 100 olika inlägg som snurrar i huvudet.

Mitt första inlägg skulle bli ett beskrivande inlägg, både om vad fibromyalgi och ME/CFS är för något men även hur jag har mått och varför jag misstänkte detta. Det blir det inte. Kanske är det bra? Kanske kan det vara bra och visa en mer ledsen sida och inte verka tuff och stark från start, när man för det mesta av tiden inte är det?!

Idag är en tung dag. Jag är trött. Jag har ont. Jag är ledsen.

Fibromyalgi och ME/CFS är två sjukdomar som, kortfattat, gör patienten (mig) både fysisk och psykiskt utmattad väldigt fort. Vissa dagar mår jag bra, vissa dagar mår jag dåligt fysiskt, vissa dagar mår jag dåligt psykiskt och vissa dagar både och.

Idag är en mer psykisk dag.

Idag handlar mina tankar om vårt hus.

För att vara rak: Jag vill så mycket men orkar så lite, hur ska jag vänja mig vid det? Jag som älskar att planera inredning och drömma om hur vårt hus en dag ska se ut, när jag börjar jobba igen och vi äntligen har råd att greja lite mer..
Jag ska försöka välja mig vid att vara nöjd med att jag orkat diska eller hänga en tvätt. Vänja mig vid tanken på att vi kommer behöva ta hjälp av andra för att få gjort A´s rum och barnens lekrum, för att jag (antagligen) inte kommer att orka. Något som jag, tillsammans med C, vill göra själv.

Nu vet jag att ni som läser kommer tänka; Ja, men det hjälper era familjer så gärna till med, och det vet jag. Det är inte det det handlar om.

Det handlar om att jag ska acceptera min situation och istället för att gräva ner mig och tycka synd om mig själv, se allt underbart jag har. Något som är sååå lätt att skriva, men inte lika lätt att göra. Tyvärr.

En ny början

För några dagar sedan träffade jag en vän på ICA som sa att hon dagen innan kollat min blogg, men nej, inget nytt inlägg. Hon sa att hon var rädd att jag mådde så dåligt, så jag inte orkade skriva. Då insåg jag att det är dags att skriva det avslutande inlägget som jag länge gått och tänkt på.

Orsaken till att jag inte skrivit på länge är inte att jag mår så dåligt så jag inte orkar skriva, utan motsatsen, jag mår bra. När jag skrev första inlägget i februari så såg jag väldigt mörkt på framtiden, men sen tog jag tag i mitt liv och bad om hjälp. Jag började på terapi och går även och pratar med en akupunktör. Båda dessa människor har (på väldigt olika sätt) gett mig ett nytt sett att se på mitt liv och de har hjälp mig att komma över tröskeln till att må bra.

Det är ju lite komiskt att jag bestämmer mig för att skriva en blogg om hur det är att må som jag mått och då vänder det. Men jag är glad för det. Jag har mått dåligt från och till under 1 ½ år, det räcker nu. En av de absolut viktigaste bitarna till att det vänt, är att jag bestämt mig för att inte gå tillbaka till förskollärara yrket, utan satsa på något nytt. Jag tror att jag förknippar yrket med mitt mående och att jag lätt skulle falla tillbaka i gamla svackor. Detta är jag inte beredd på att riskera.

Det viktigaste att komma ihåg, både för mig och mina nära, är att bara för att jag mår bättre så är inte allt bra. Jag har fortfarnad stunder och dagar då det känns tungt, men det är inte omöjligt längre!!

Jag kommer fortsätta terapin, framförallt för att få hjälp med att våga bli social igen. Men jag kommer sluta denna blogg. Jag vill inte hänga kvar i det som varit, utan gå vidare. Men jag har lite tankar kring en ny blogg, en positiv blogg där jag berättar om mina planer för framtiden..

Tack för att ni läst min berättelse, tack för era underbara inlägg och kommentarer när vi mötts, det har betytt mer än ni kan tro!!

Kram Hanna

Onykter

I ett tidigare inlägg så la jag upp en bild på en cirkel, kommer ni ihåg den? Om inte, så får ni rulla ner på sidan lite, för jag vill fortsätta utifrån den bilden.

I det inlägget så skrev jag om när jag är låg och hög, idag vill jag skriva om strecken som nykter (hög) och onykter (låg). Tess (min akupunktör) menar på att det finns många likheter mellan att vara låg och onykter.

Hon kallar  personer/ saker omkring mig för komponenter. De är saker som finns i mitt liv och kommer (förhoppningsvis) forsätta finnas där. Alla komponenter har + och -, men när jag är onykter så jag en tendens till att se - lättare, än +.

Ex:
Om jag är onykter och kommer hem till ett snyggt hus, M sitter nöjd och leker och C står och lagar mat, så kan jag ändå bli irriterad över att C inte hängt upp sin jacka. Jag ser inte allt han gjort, utan det han missat.

Om jag är nykter och kommer hem till ett kaos där M är trött och grinig och C sitter vid datorn, så kan jag ändå i den stunden se vilken underbar familj jag har. Kaoset spelar inte så stor roll.

Något annat hon pratade om, var vad folk saker säger och hur jag tolkar/reagerar på det. När man är onykter och någon säger en, kanske onödig, kommentar, så är det väldigt enkelt att brusa upp, överreagera och tolka in mer än vad personen som sa det menade. Men är du nykter, så skakar du bara på huvudet och låter det rinna av.

Ett sista exempel är hur mycket man bryr sig om vad andra människor tycker och tänker. Jag (nu onykter) bryr mig och undrar väldigt mycket om vad andra tycker och tänker om mig. När jag blir nykter så spelar det inte så stor roll längre, för då jag är säker på mig själv.

Jag behöver inte få andras bekräftelse.

Jag ser ljuset...

Jag vet att jag vid flera tillfällen nu skrivit om Tess och inte så mycket om min terapeut. Jag går numera hos båda för de ger mig så olika saker. Hos Hans (min terapeut) så pratar vi om det som har varit och hos Tess så pratar vi om vad som ska komma. Med tanke på detta, så är det därför mycket roligare att skriva om det jag  pratar om med Tess.

När Tess sa att jag skulle göra saker som jag tycker om, blir glad av och saker som betyder mycket för mig så blev jag helt tom: Vad tycker jag om??? Hon frågade vad jag kan göra som får tiden att flyga iväg och då fanns det en given sak. Inredning. När vi planerar att göra om i vårt hus kan jag tillbringa TIMMAR framför datorn för att hitta inspiration, möbler, tapeter, färger.. Allt!!!

Då frågade hon varför jag inte la ner mer tid på detta.
Tja, sa jag, det är väl en kostnadsfråga. Vi har inte pengar till att göra allt jag vill göra..

Tess undrade då om jag inte på något sätt skulle kunna arbeta med inredning.

Då får jag väl bli inredningsarkitekt och det har jag INTE betygen för!!
Tror du att alla som jobbar med inredning inredningsarkitekter?? Undrade då Tess....
Nä.....

SÅÅÅÅÅ!!!!!! Jag ska i höst gå en utbildning där jag blir certifierad inredare!!!

Kolla gärna in länken till skolan:

http://www.inredningsskolan.se/index.htm

Jag har lite planer framåt, men än så länge så berättar jag inget!! :)

Det allra bästa med detta är att jag har fått en otrolig nytändning!! Jag känner mig taggad och ser fram emot framtiden!! Tänkte jag skulle lägga upp lite före och efter bilder på vårt hus.. Problemet var att när jag gick runt och fotade, så insåg jag att jag är 100 % nöjd med M's rum, men resten saknar som C sa: den sista toutchen.. Så nu ska vårt hus bli 100 % bra. Jag ska hålla er uppdaterade på förändringarna under resans gång!!

M's rum före:       
                            

M's Rum efter:

Är ganska nöjd!! :)

När jag var hos akupunktören i onsdags så pratade vi även om min utbrändhet och mitt mående kring det. Hon gjorde denna ritningen till mig:

Nu ska jag göra mitt bästa för att förklara den. Jag är cirkeln och sakerna eller personerna omkring mig är saker som mitt liv kretsar kring. När jag är låg (strecket i cirkeln) så blir alla saker omkring mig större och jobbigare än de behöver vara. De har större utrymme i min cirkel och har därför en tendens till att ta mycket energi. Plussen i min cirkel är saker som jag gör som jag mår bra och blir glad av. Skulle jag lägga mer tid och energi på det som jag tycker om då skulle min cirkel ändras:

 

Och när min cirkel ser ut så här, så har de "yttre" sakerna inte så stort utrymme att växa sig stora. Om jag mår bra så har jag ork och energi till allt annat. Så nu ska jag försöka komma på saker som får mig att bli glad och får mig att må bra. I lördags var ett sådant tillfälle. Finalen i melodifestivalen.

Jag är ett melodifestivalsfreak och jag står för det!!! Jag vet att det finns otroligt många därute i Sverige så suckar tungt varje gång melodifestivalen drar igång igen, jag är INTE en av dem. Jag blir lika lycklig varje februari när det drar igång, för då vet jag att sex lördagar framåt... Då gäller det!!

Jag tycker om att sitta och analysera kläder, frisyrer, show och framför allt: låtarna. Man sitter och undrar hur den låten kunde bli en av de 32 i melodifestivalen (Elisabeth Andreassen), eller hur falskt hon sjöng (Sara Lumholdt), eller när ska hon ge upp (Linda Bengtzing). 

Så i lördags satt jag i soffan och följde allt! Min stora favorit var The Moniker med Oh, my God. Den är glad, trallvänlig och ett härligt scenframträdande. Den enda känslan jag hade inför kvällen var:

Bara inte Eric Saade vinner, vem som helst, bara inte Eric Saade.

Och vad händer?? Jo, Eric Saade vinner. Ja, ja.. inte så mycket att gräva ner sig över. Det bästa är att om ett år, så är det dags igen!!! Och då kommer jag sitta där och titta igen! Var så säkra.

Våga fråga...

Efter att jag börjat blogga och träffar vänner och bekanta så undrar jag alltid om de läst min blogg. Jag kan förstå att det kan vara svårt att veta vad och om man ska säga något. Så jag vill härmed göra en liten uppmuntran:

Om du känner att det känns rätt, säg då att du läst min blogg. Ni behöver inte säga något mer, men bara att ni läst den, så slipper jag gå och undra. Jag är öppen för att prata om det, men det är verkligen inte nödvändigt, om inte du vill.

I'm Back!!!!!

Usch och fy, att det snart gått två veckor sedan jag gjorde senaste inlägget. Men jag har sedan i torsdags legat i klubbad av kristallsjukan.

För er som inte vet vad det är:

Vad är det?

En vanlig störning i ett av balansorganen och en vanlig orsak till yrsel. Yrselsymtomen framkallas framför allt av lägesändringar.

Hur fungerar det ?

I varje öra finns ett balansorgan. Det består av två säckar (hinnsäckar) och av tre gångar (båggångar). Hela detta system är fyllt med en vätska. I hinnsäckarna finns balanskristaller som känner av hur huvudet rör sig. I båggångarna finns känselspröt (receptorer) som känner av hur vätskans tryck ändras i samband med huvudets rörelser. Godartad lägesyrsel (kristallsjukan) beror på att balanskristaller har lossnat från sin plats i hinnsäcken och fallit ned i någon av balansorganets båggångar eller att de fastnat på någon av gångarnas receptorer. Godartad lägesyrsel är vanligt efter det man slagit i huvudet och efter "virus på balansnerven". Människor med migrän och kvinnor drabbas oftare. Det vanligaste är dock att man inte kan finna någon förklaring till varför man drabbats.

Man kan förklara det så här: När du går så känns det som att du går på en båt som gungar kraftigt och när du ligger/sitter still så känns det som du precis gjort irlänsk julafton (sprungit fram till en pinne, snurrat 10 varv och sedan sprungit tillbaka). Det snurrar så fort du rör huvudet och det medför även att du mår illa.

Men nu har det (mer eller mindre) slutat snurra och idag kunde C åka och jobba för första gången på en vecka. Frågan är då varför jag fick detta?? Enligt vårdcentralen så finns det inga undersökningar som har visat att stress kan utlösa detta, men jag kan inte riktigt tro på det. Varför kan jag inte det?? Jo, för att så här såg mina dagar ut innan:

Fredag: IKEA och inköp av möbler till M's rum.
Lördag: Ihopsättning av möbler till M's rum. Kalas i Jönköping
Söndag: C jobbade. Gjorde färdigt det sista i M's rum.
Måndag: Mamma träff, något som jag spänt mig mycket inför.
Tisdag: Lunch med kompis, sedan 8- månaders kalas för M på kvällen.
Onsdag: Först babysim och sedan terapi på eftermiddagen. C har sin första dag på sitt nya jobb.
Torsdag: Kristallsjukan....

Jag sa till min mamma på onsdagen att jag var rädd för att sakta ner, för jag visste att jag gjorde fler saker än jag borde.

Igår var jag och pratade med en kvinna som bla håller på med akupunktur. Personer som jobbar med kinesisk medicin anser att kroppen hänger ihop på ett annat sätt än vad läkare inom västerlänsk medicin gör. Hon hävdade bestämt att kristallsjukan var kroppens sätt att säga till mig: Sitt ner och ta det lugnt!!!

Så från och med nu så ska jag tänka mig för när jag bestämmer saker. Jag klarar (än så länge) inte av att ha saker uppbokade varje dag.