När jag var hos akupunktören i onsdags så pratade vi även om min utbrändhet och mitt mående kring det. Hon gjorde denna ritningen till mig:

Nu ska jag göra mitt bästa för att förklara den. Jag är cirkeln och sakerna eller personerna omkring mig är saker som mitt liv kretsar kring. När jag är låg (strecket i cirkeln) så blir alla saker omkring mig större och jobbigare än de behöver vara. De har större utrymme i min cirkel och har därför en tendens till att ta mycket energi. Plussen i min cirkel är saker som jag gör som jag mår bra och blir glad av. Skulle jag lägga mer tid och energi på det som jag tycker om då skulle min cirkel ändras:

 

Och när min cirkel ser ut så här, så har de "yttre" sakerna inte så stort utrymme att växa sig stora. Om jag mår bra så har jag ork och energi till allt annat. Så nu ska jag försöka komma på saker som får mig att bli glad och får mig att må bra. I lördags var ett sådant tillfälle. Finalen i melodifestivalen.

Jag är ett melodifestivalsfreak och jag står för det!!! Jag vet att det finns otroligt många därute i Sverige så suckar tungt varje gång melodifestivalen drar igång igen, jag är INTE en av dem. Jag blir lika lycklig varje februari när det drar igång, för då vet jag att sex lördagar framåt... Då gäller det!!

Jag tycker om att sitta och analysera kläder, frisyrer, show och framför allt: låtarna. Man sitter och undrar hur den låten kunde bli en av de 32 i melodifestivalen (Elisabeth Andreassen), eller hur falskt hon sjöng (Sara Lumholdt), eller när ska hon ge upp (Linda Bengtzing). 

Så i lördags satt jag i soffan och följde allt! Min stora favorit var The Moniker med Oh, my God. Den är glad, trallvänlig och ett härligt scenframträdande. Den enda känslan jag hade inför kvällen var:

Bara inte Eric Saade vinner, vem som helst, bara inte Eric Saade.

Och vad händer?? Jo, Eric Saade vinner. Ja, ja.. inte så mycket att gräva ner sig över. Det bästa är att om ett år, så är det dags igen!!! Och då kommer jag sitta där och titta igen! Var så säkra.