För några dagar sedan träffade jag en vän på ICA som sa att hon dagen innan kollat min blogg, men nej, inget nytt inlägg. Hon sa att hon var rädd att jag mådde så dåligt, så jag inte orkade skriva. Då insåg jag att det är dags att skriva det avslutande inlägget som jag länge gått och tänkt på.
Orsaken till att jag inte skrivit på länge är inte att jag mår så dåligt så jag inte orkar skriva, utan motsatsen, jag mår bra. När jag skrev första inlägget i februari så såg jag väldigt mörkt på framtiden, men sen tog jag tag i mitt liv och bad om hjälp. Jag började på terapi och går även och pratar med en akupunktör. Båda dessa människor har (på väldigt olika sätt) gett mig ett nytt sett att se på mitt liv och de har hjälp mig att komma över tröskeln till att må bra.
Det är ju lite komiskt att jag bestämmer mig för att skriva en blogg om hur det är att må som jag mått och då vänder det. Men jag är glad för det. Jag har mått dåligt från och till under 1 ½ år, det räcker nu. En av de absolut viktigaste bitarna till att det vänt, är att jag bestämt mig för att inte gå tillbaka till förskollärara yrket, utan satsa på något nytt. Jag tror att jag förknippar yrket med mitt mående och att jag lätt skulle falla tillbaka i gamla svackor. Detta är jag inte beredd på att riskera.
Det viktigaste att komma ihåg, både för mig och mina nära, är att bara för att jag mår bättre så är inte allt bra. Jag har fortfarnad stunder och dagar då det känns tungt, men det är inte omöjligt längre!!
Jag kommer fortsätta terapin, framförallt för att få hjälp med att våga bli social igen. Men jag kommer sluta denna blogg. Jag vill inte hänga kvar i det som varit, utan gå vidare. Men jag har lite tankar kring en ny blogg, en positiv blogg där jag berättar om mina planer för framtiden..
Tack för att ni läst min berättelse, tack för era underbara inlägg och kommentarer när vi mötts, det har betytt mer än ni kan tro!!
Kram Hanna
